Loka Brunns historia

I århundraden har människor rest genom skogen för att besöka Loka Brunn i trolska Bergslagen. Besökare har rest i syfte att dricka sig starka och friska ur den välgörande källan. De kom ibland i smyg under långa, ljusa sommarnätter, i synnerhet under tiden kring midsommar då vattnets helande krafter ansågs vara extra starka. Detta var långt innan det blev trendigt och gav status att synas vid kurorter och hälsobrunnar. Loka Brunns källor var redan på medeltiden en omtyckt rastplats för pilgrimer på väg till det heliga Nidaros i Trondheim. Historien och myten om det mineralrika källvattnet och den svarta gyttjan vid Loka Brunn spreds runt om i landet. Rika bergsmän byggde genom historien egna bosättningar, gårdar och stugor i närheten av den hälsobringande brunnen. En hel by växte fram som flödade av liv under sommaren och som sedan stod helt öde på vintern.

På 1600-talet var de sjukvårdande resurserna i landet mycket begränsade. Ryktet om kontinentens berömda kurorter spred sig dock bland de förmögna i landet och badresor till Karlsbad, Selters, Aachen och Spa blev allt vanligare. Trots att bara ett litet fåtal hade de ekonomiska förutsättningarna att företa sådana resor ansågs alltför mycket pengar flöda ut över rikets gränser. Det var därför av både folkhälsoskäl och nationalekonomiskt intresse att kartlägga mineralrika källor och platser i Sverige som lämpade sig för etablering av kurorter. Dessa kurorter kom att bli ett första steg i en organiserad sjukvård.

Den första kurorten i Sverige, Medevi Brunn, grundades av den berömde läkaren och kemisten Urban Hjärne år 1678. Omedelbart efter sekelskiftet öppnades ytterligare kurorter såsom Sätra Brunn 1707, Norrköping 1702 och Söderköping 1719. Andra följde därefter och som mest fanns det ett 40-tal kurorter i Sverige.

De kontinentala behandlingsmetoderna tillämpades i stor utsträckning vid de nya svenska kurorterna, men vattnets och källornas betydelse för hälsan bestod. Källan i Loka hade redan under 1600-talet använts som hälsokälla och på 1720-talet började den egentliga kurortsverksamheten att blomstra. Kung Fredrik I sände sin livmedikus Magnus Brommel till Loka för att analysera vattnet. År 1726 utnämndes den förste överläkaren, dr Eric Victorin. Den store vetenskapsmannen Carl von Linné gästade Loka Brunn under sin Västgötaresa och skrev en rapport där han lovordade källans vatten.

”Alla våra svenska surbrunnar såsom Medevi, Falun, Sätra, Wårby, Wixberg, Norrmalm med flera äga järnvatten och blecksmak, blå flyktig hinna och gul ockra. Men Loka källa är av en helt annan art och äger varken smak, lukt, hinna eller ockra och har alltså helt annan kraft, ty den corroborerar icke, diluerar mera och relaxerar mera, gör alltså god effekt uti slag, gikt och värk, samt vad som helst förorsakas av skarphet i blodet”.

Carl von Linné

1746 ”Västgötaresan”

Den 3 oktober 1759 fick Loka Brunn sina kungliga privilegier, vilket bland annat innebar att lokala ordningsregler upprättades, som genom den egna domsrätten kunde hållas vid makt. Således fick brunnsgäster böta om de uteblev från gudstjänsterna eller förolämpade en annan brunnsgäst. Det var inte tillåtet att bära vapen och kortspel var förbjudet under gudstjänsttid och efter kl. 21.00 på kvällen. Brunnsreglerna var 28 stycken och kom att gälla till år 1844. Om en brunnsgäst bröt mot ordningsreglerna kunde denne förpassas till brunnshäktet. Det är detta hus som idag heter Mangelboden och utgör entré till Skogen och Viktoriasalen.

Vid mitten av 1700-talet hade Hattpartiets medlemmar börjat samlas sommartid på Medevi Brunn. Detta gjorde att Mössorna inte längre kunde vistas där. Kung Adolf Fredrik hade under många år lidit av svår migrän och ordinerades av sin livmedikus att resa till en kurort för att råda bot på ohälsan. Valet föll på Loka Brunn och hit kom kungafamiljen med ett stort följe den 2 juli 1761. Gästgivaregården i Fellingsbro, strax söder om Örebro, fick uppbåda 280 hästar. Det var kungen, drottning Lovisa Ulrika och deras barn, hovets tjänstemän, uppassare, hantverkare och delar av regeringen som ingick i följet. Den 4 juli hölls i Loka en konselj om kungens hälsa och vistelse på brunnen. Kungen ”drack brunn”, fick kalla bad och varma gyttjeomslag på huvudet och efter två veckors vistelse hade konungen befriats från huvudvärken och återvände till Stockholm för att sedan återkomma sommaren därpå.

Gustav III hade redan som kronprins besökt Loka tillsammans med sina föräldrar men återkom fem gånger som vuxen. I anslutning till sina vistelser omgavs Gustav III av ledande personer inom Mösspartiet som stöttade kungen i de politiska strider som kännetecknade hans tid som kung. Gyttjeinpackningarna och den så kallade tvålmassagen tycks ha haft ett gott inflytande på kungens känsliga och asteniska natur samt även på hans takykardianfall.

Under 1800-talet fortsatte utbyggnaden av anläggningen, dels med lokaler för behandlingar och sällskapsliv, dels med boningshus. Dessa byggnader uppfördes oftast av enskilda personer för privat bruk. Gästerna var i huvudsak förmögna ämbetsmän, adliga familjer eller godsägare. Allmoge och fattiga togs emot på kurorten i mån av plats. De var emellertid helt beroende av de betalande brunnsgästernas välvilja när det gällde att få ”dricka brunn” eller få behandlingar. Det senare utvecklades allt mer och så småningom försköts tyngdpunkten från att dricka 8-10 liter brunnsvatten dagligen till bad och massage av olika slag. Vid Loka Brunn kom särskilt gyttjeinpackningarna och tvålmassagen att bli berömda och flitigt använda. Under de första årtiondena av 1900-talet drabbades Loka Brunn av ett sjunkande antal kurortsgäster, men tack vare de medel som tillfördes brunnen från Pensionsstyrelsen kunde besökssiffrorna öka och brunnen moderniseras.

År 1944 bildades en stiftelse, sorterande under Riksmarskalksämbetet, som skulle tillvarata brunnens ekonomi. Under samma år skedde även en modernisering av behandlingsmetoderna. Detta ledde till ett gott samarbete med landstingen i Örebro län och Värmlands län, som kom att svara för en stor del av remisserna avseende kurortsvistelser. Stiftelsen Kungliga Gyttjebad och Brunnsanstalten Loka ägde och förvaltade Loka Brunn till den 7 december 2007 då brunnen köptes av Spendrups Bryggeri AB.

Fram till 1976 drevs Loka Brunn enligt gammal modell med verksamhet enbart under sommaren för rehabilitering och traditionellt kurortsliv. Man delade in sommaren i tre perioder som sammanföll med månaderna juni, juli och augusti. Anläggningens 54 fastigheter från 1700-, 1800- och 1900-talen har sedan 1980 genomgått omfattande renoveringar. Under familjen Spendrups ägande har 200 miljoner kronor investerats i verksamheten. År 2011 byggdes vårt spa Vattensalongen och 2019 genomfördes en utbyggnad.

Gå nu vidare till huset Finnhyttan. Det stora, vackra, gula huset med fjällpanel på fasaden. Där hittar du nästa skylt i rundvandringen.

Vi önskar er en fortsatt trevlig historisk rundvandring och hoppas att ni ska trivas hos oss!