Brunnskyrkan Loka kyrka är den tredje brunnskyrkan på området och byggdes år 1824. Lokas första kyrka låg på den plats där Finnhyttan ligger idag någon gång på 1740-talet. Det var ingen riktig kyrka utan ett hus som nyttjades som kyrka. Huset blev senare fattighus och flyttades till en annan plats år 1751. Lokas andra kyrka låg strax söder om den nuvarande kyrkan mellan åren 1749 och 1822. Kyrkan användes även som brunnshus där gästerna kunde dricka sitt Lokavatten. Lokas nuvarande kyrka är den tredje i ordningen och uppfördes år 1822. Det tog två år att bygga den vackra empirebyggnaden, som från början var vitmålad. Yttertaket hade ursprungligen spåntak, vilket idag har ersatts med tjärpapp. Även invändigt har kyrkan förändrats något. Bland annat fick den en ny predikstol och altarordning år 1860. Kyrkan var förutom en plats för gudstjänster även avsedd för brunnsdrickning och altargången användes som promenadplats i samband med detta. I det södra gavelrummet låg ”Nybrunnen”, där brunnsdrickningen ägde rum, och i det norra gavelrummet serverades ända fram till år 1905 ”artificiella”, konstgjorda vatten. Det norra gavelrummet används idag som kapell året om. Idag kan du dricka brunn i Loka Salongen i det södra gavelrummet. Välkommen in! Lokas svarta gyttja Bakom kyrkan finns en brunn där vi tar upp den svarta organiska gyttja som använts ända sedan 1500-talet. Vid denna tid började marken i Lokadalen att brukas och planteras av finska svedjebönder. Marken var bördig och lämpade sig väl för skogsbruk. Finländarna förde dels med sig traditionen att bada bastu, men de hade också med sig en tradition som bestod i att packa in kroppen i varm gyttja. Denna behandling lindrade värk i muskler och leder efter hårt kroppsarbete. I Lokadalen fann dessa finländare en gyttja som lämpade sig väl för ändamålet. Stark Anders En storbonde i Lokatrakten ägde många hästar. En av dem, kallad Guldfuxe, var finare än alla de andra och särskilt älskad av husbonden. En kväll, då bonden gått ut för att se till sina hästar där de betade i ödemarkerna, fann han att den finaste hästen hade skiljt sig från de andra och inte stod att finna hur mycket husbonden än ropade. Nu sändes alla gårdens drängar ut för att leta, bland dem en dräng som kallades Klen-Anders därför att han var en sådan stackare, sjuk och värkbruten i kroppen, skumögd och lomhörd. Trots att han såg och hörde dåligt varsnade han rået på långt håll, och trollens tissel och tassel hörde han. Anders gick ensam åt ett håll och letade. Hur länge han än gick där i natten blev han så trött och sömnig att han till slut sjönk ned i mossen, somnade och vaknade först i gryningen, förstörd och stel av svullnader, gastkramad i kärret. På hans jämmer svarade en gnäggning ute från kärret. Där hade hästen fastnat i gyttjan. Med övermänskliga mödor tog sig Anders så småningom ut till hästen. Kläderna hade han måst riva av sig och många gånger hade han varit nära att bli kvar i träsket. Mot aftonen kom han hem till gården ledande hästen, själv insmord av gyttja ända upp i ansiktet. Då han ville gå till brunnen och tvätta sig ren började de andra drängarna skoja med honom. De fick nu så roligt att de hittade på att de skulle gnugga in honom ännu mer med gyttjan, så att han aldrig skulle bli ren igen. Under det att de gned och knådade föll det plötsligt som fjäll från Anders ögon. Han fick tillbaka sin syn, han fick den skarpaste hörsel och han kände ny kraft strömma genom kroppen. Han började springa runt av glädje och snart hade han slagit alla sina motståndare till marken. Efter detta fick Klen-Anders under resten av sitt liv heta Stark Anders, och nu var Lokagyttjans helande egenskaper upptäckta. Fortsätt nu din vandring till Vattensalongens entré för nästa stopp.